Språkets byggklossar ... (DN 11.03.2012)

[putator]

Dagens Nyheter 11/03/2012

Björn Wiman: Språkets byggklossar
är lika betydelsefulla
som färgen på Legobitarna


Diskussionen om
manligt och kvinnligt
i språket är inte något
svenskt fenomen –
nu har hen-debatten
blossat upp också i
Spanien.


Under en semesterresa
nyligen medsmugglade
jag i barnens resväska
en kartong med
små tredimensionella
pusselbitar i olika
färger – produkten är av danskt
ursprung men till skillnad från modernt
Lego finns det inga färdiga
ritningar; man kan sammanfoga
plastbitarna till vad man vill.
Kartongen och dess innehåll
möttes av stön och suckanden. Efter
ett par dagar utan datorer och uppkopplade
smartphones togs dock
plastbitarna till nåder – och snart
satt tre barn i frenetisk samkonstruktion
och sällan skådad endräkt.
Om man vill kan man se denna
idylliska scen som en motbild till
den bedrövliga utveckling som Po
Tidholm beskrev i en uppmärksammad
artikel i måndagens DN
Kultur, om hur den redan väl
befästa könsbarriären i leksakslandet
förstärks genom Legos nya
serie Friends, uteslutande riktad
till flickor.

Tidholms kritik av dagens leksaksbitar
väckte på sina håll
samma vrede som den nyskapade
lilla språkliga byggklossen ”hen”,
vilken ju i samband med kvinnodagen
i veckan fick närmast officiell
sanktion av jämställdhetsminister
Nyamko Sabuni. Språkets problem
att ge uttryck för båda könen samtidigt
är dock varken något nytt
eller något uteslutande svenskt
fenomen – Ebba Witt-Brattström
berättar i sin självbiografi hur hon
redan som sjuårig förstagluttare
på Franska skolan fick en duvning
i genusgrammatik, då hon fick lära
sig att om det i en församling av
aldrig så många kvinnor finns en
enda man – ”om så nyfödd” – så
blir pluralformen på franska maskulinum
– ils.

Och visst har de latinska länderna
i dag sina egna hen-debatter. I
en väldig artikel i tidningen El
País nyligen gick lingvisten och
ledamoten i Spanska Akademien
Ignacio Bosque till angrepp mot de
olika språkliga handböcker som
ges ut för att motverka spanskans
inneboende sexism och öka kvinnans
”synlighet” i språket. Bosque
plockar försmädliga poänger på att
häckla mer eller mindre vrickade
skrivråd som att använda ”l@s
niñ@s” om ”barnen” för att täcka
både ”los niños” och ”las niñas” –
enligt samma mönster skulle ”hen”
alltså bli ”h@n” på svenska – men
han erkänner också att problemet
med språklig sexism är en realitet.
Och att det i många fall är befogat
att försöka göra något åt det.
Språket återspeglar ju inte bara ett
samhälles värderingar, utan skapar
dem också. De flesta skulle nog gå
med på att en språkgemenskap
som kommit överens om att sluta
säga ”neger” ger uttryck ör ett
mänskligt framsteg.
Den svenska debatten kring
”hen” är i det avseendet en petitess
– särskilt i jämförelse med de
exempel på verkligt grov språklig
diskriminering som ges i Ignacio
Bosques artikel – ”Deltagarna är
välkomna tillsammans med sina
fruar”. Men det vildsinta engagemanget
kring ”hen” är också ett
tecken på hur också de minsta
språkliga elementen bär betydelse.
Undersökningar från romanska
språk visar att kvinnor tar till sig
information sämre i sammanhang
där de konsekvent omnämns i
maskulinum – vilket alltså är det
naturliga i både spanska, franska
och italienska.

På en av bilderna på förpackningen
till mina medsmugglade leksaksbitar
framträder ett leende barn i en
befriande neutral gul t-tröja. Bredvid
står företagets slogan: ”Simplistic
shape. Endless possibility.”
Det slår mig att detta budskap
kan tillämpas också på språkets
byggklossar. För visst representerar
det lite löjliga ordet ”hen”
något större och mycket vackrare
än sig själv – kanske rent av drömmen
om en värld där alla flickor får
lika stort utrymme som pojkar.
Förenklad form. Oändliga möjligheter.

bjorn.wiman@dn.se

[putator]

В продолжение - стеб к 1 апреля: http://www.spraktidningen.se/blogg/runs ... s-historia

Runstensfynd blottlägger hens historia
2012-04-01



Bonden Pär Strömberg trodde först att det var en vanlig sten han hittat på åkern vid Skråfosa när han inspekterade jorden inför vårsådden. Men några vaga ristningskonturer fick honom att ta kontakt med Fornminnesinstitutet. När myndigheten undersökte stenen visade det sig snart att den var en guldklimp för språkforskarna. Ristningen innehåller nämligen det allra första belägget för ordet hen som pronomen i svenskan. Runstenen har nu bidragit till att lösa en gåta som har gäckat språkforskarna sedan 1900-talets början.

Att nya runstenar upptäcks i Sverige är inte helt ovanligt. Ofta hittas de på åkrar eller som en del i ett byggnadsverk. De senaste åren har flera fynd gjorts i Stockholmsområdet, bland annat i Vallentuna, Österhaninge och Salem. Men inget har varit lika omvälvande som Skråfosastenen. Så här lyder ristningen:

"För Sigyn, som reste västerut,

restes denna sten,

och Åsmund högg.

Hen ligger i Hjaltland."

Sigyn tros ha varit hemmahörande i Eskilstunatrakten, alltså bara någon mil från den åker där Skråfosastenen nyligen påträffades. Västerut måste tolkas som resor till de brittiska öarna. Hjaltland var den tidens benämning på Shetlandsöarna.

Forskarna funderade länge på om Åsmund inte hade full kännedom om runraden och högg fel när han refererade till Sigyn som hen, men har kommit fram till att så sannolikt inte var fallet. Dels har runradens tecken för a och e inte mycket gemensamt, dels har samme Åsmund på flera andra ristningar påträffade i Sörmland visat att han behärskade tidens alfabete till fullo.

Dessutom fanns vid denna tid inga utpräglade könsroller. Eftersom många män reste till fjärran länder skötte ofta kvinnor samtliga uppgifter på gården. Detta tros ha bidragit till framväxten av det könsneutrala pronomenet hen.

Jörn Skotte, forskningsarkivarie vid Fornminnesinstitutet, har undersökt stenen tillsammans med forskare vid Isof, Institutet för stenar och folkdräkter. Expertgruppens slutsats är att pronomenet hen användes för bägge könen åtminstone dialektalt i svenskan redan på 1000-talet.

Och inte nog med det. Det finns en koppling mellan fornsvenskans hen och det engelska ordet för höna.

Likt de flesta av den tidens vikingar ägnade sig inte Sigyn åt plundringståg, utan åt handel. Det är troligt att det i detta sammanhang förekommit byteshandel med husdjur. Det finns nämligen brittiska dokument som nämner en Sigyn, som handlade med fjäderfä. I samma dokument finns också det första anglosaxiska belägget för ordet hen.

Det finns flera exempel på engelska ord som lånades in från fornsvenskan på den tiden, till exempel mjöd (på engelska mead). Men det var först med tolkningen av den nyfunna runstenen som sambandet mellan fornsvenskans hen och engelskans hen kunde fastställas. Ett svenskt pronomen, hen, som under medeltiden föll i glömska i sveamålen, lånades alltså in i engelskan som ett substantiv för det som i Sverige heter höna – efter hönshandlaren Sigyn.

Kanske går det, som ordspråket säger, inte att göra en höna av en fjäder. Men väl ett engelskt substantiv av ett fornsvenskt pronomen.

Anders

Foto: Lise Claesson/Fornminnesinstitutet